jag klarade det !

Trots att jag satt där och nästan började gråta och sa till min mamma "DU KAN INTE TVINGA MIG". Så klarade jag det. Jag kände faktiskt ingenting tack vare emla salvan. Sköterskan sa bara att det var klart och jag såg förvånat på henne och tänkte "nej hon lurar mig" för jag hade inte känt något alls. Jag litade inte på emla salvan för förra gången jag använde den funkade det inte alls. Har vart rädd för sprutor ända sedan jag fick en kniv i handen. Den bedövningssprutan de tog innan de skulle sy gjorde ondare än själva kniven. AJ. Då var jag tolv. Länge leve bedövningssalva :) Nu ska jag fortsätta att laga min mat som jag hoppas blir god. sen ska jag fortsätta plugga:(

Kommentarer

speak now, or forever hold your peace:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback